Det kommer antagligen dröja ett tag till innan det blir regelbundet bloggande igen. Jag har fortfarande inte flyttat datorn till nya lägenheten (och ännu inte skaffat internet dit heller). Och det är jobbigt kan jag tala om. Mitt dator-beroende är svåröverkomligt.

Som tur är så finns telefoner. Jag och Sparrismannen pratar titt som tätt. Även Lil’ Banana verkar ha upptäckt telefonens fantastiskhet. Frågan är bara om det är lika glada miner hos hennes pappa när han ser telefonräkningen?

Jaja, nu är det dags att återvända till mitt nya hem. På återseende!

Jag sitter istället här hemma och laddar inför ett besök på Arbetsförmedlingen.

Det kan nog blir intressant.

Men samtidigt är det något annat som gnager. Gränsen mellan att vara lycklig och olycklig är hårfin.

Som tur är så är blodet i mina ådror rött och pumpas med högt tryck.

Nu är jag dock tillbaka i den gamla lägenheten för att samla ihop lite grejer och ta med. Snart är flytten klar – i alla fall känns det så. Fast tittar man sig omkring ser man alla grejer och all städning som fortfarande väntar.

Och nu måste jag återigen säga farväl till min dator. Skit också!

Så nu måste jag packa kläder och grejer för att överleva natten. Detta blir också det sista inlägget för idag eftersom det inte finns någon internetuppkoppling på det nya stället (än).

Adjö mina vänner!

Solpaneler

Men nu verkar det bli tillgängligt för alla oss som inte har en hel villa. Sanyo Electric lanserar nämligen solcellspaneler  i två olika varianter. En enkel och en med dubbla paneler.

Dessa små tingester ska man sedan kunna använda för att ladda sin elektriska grejer – mobiltelefon, mp3 m.m. via USB.

Priserna verkar inte heller helt uppe i det blå. Cirka 700 kronor för den lilla samt 1000 kronor för den större. Åtminstone i Japan, allting blir ju så mycket dyrare när det kommer till Sverige.

Källa: IDG.se

Igår gick jag och la mig innan jag ens var i närheten av att vara klar och imorse klev jag upp en halvtimme innan ”flytthjälpen” skulle komma hit. Ingen lyckad kombination, men jag har i alla fall lyckats ösa ner det mesta i olika lådor som nu står staplade efter väggen.

Att fortsätta hålla ögonen öppna verkar bli min största utmaning idag. Och även hålla snoret i schack – allt damm som yr omkring verkar irritera min näsa omåttligt mycket.

Dagens låt: Foo Fighters – Razor

Efter en ganska lång tid blev det äntligen rörelse i stugan. Mr T var den enda vars bakfylla var så hemsk att den nästan framkallade dödsönskan.

Efter en nyttig frukost bestående av fil och müsli kom vi i alla fall ut med den lilla ekan som skulle föra oss alla till ”badstranden”. Badstranden visade sig dock vara helt under vatten då hela sjön stigit bra många centimeter. Jag stannade i båten eftersom vattnet var alldeles för kallt för min smak.

När alla, efter mycket om och men, äntligen doppat sig blev jag utsedd till roddare. Mycket plask och klagomål senare var vi återigen tillbaka vid stugan. En pytteliten blåsa på vänster ringfinger är det enda beviset på mina vedermödor och oduglighet som just roddare.

Tillbaka på fastlandet vid stugan bestämdes det att det var dags att spela sällksapsspel. Jag gav dock upp efter ha varit först med att ha bytt upp mig från ett torp till en bondgård. Omotiverad och med tankarna på annat håll så orkade jag nämligen inte inse att man inte kan köpa så dyrt och sedan inte ha några pengar kvar – då går det dåligt.

Spelet pausades dock innan jag förlorat helt och vi grillade återigen hamburgare. Den här gången åts de dock ovanpå kartongbitar eftersom brödet var slut. Men det funkade liksom det också.

Sen bar det så småningom av hemåt igen. Allt det roliga var slut.

Och nu sitter jag här. Snorig och med huvudvärk (jag råkade visst dricka upp den sprit som var kvar efter igår och det var en ansenlig mängd). Jag borde verkligen ta tag i packandet för imorgon går flyttlasset med de stora möblerna vid halvtio-tiden. Jag orkar inte!

Badandet gick jättebra. Det var efter det som problemen började.

En halvtimme innan Systembolaget stängde lämnade jag hemmet och började springa för att hinna ta ut pengar innan vi skulle träffas för att handla. Medan Mr T var inne och handlande skulle vi sätta oss i hans bil. Lil’ Banana lyckades (genom att vrida nyckeln åt fel håll) aktivera det centrallås som Mr T inte ens visste om. Bakdörrarna vägrade efter det att öppna sig. Inte ens med våld. Även bagageluckan inkluderades i denna lockdown.

Så det hela slutade med att vi fick böka med att skjuta/luta framsätena så att vi skulle kunna klättra in i baksätet via en framdörr. Det ordnade sig och vi fick låna en annan bil så vi slapp mer akrobatiska konster.

Vi passade även på att handla mat till en halv armé medan vi fortfarande var inne i civilisationen.

Väl framme vid stugan var det grillning som stod överst på schemat. Tinade och ihopkletade hamburgare östes på eldstad med galler över i rasande tempo. Det var otroligt mysigt. Sedan bar det av ut på sjön – Lil’ Banana, Mr T och Blondie skulle minsann fiska. Jag stannade dock på torra land.

Därefter började festen. Sprit blandades med en ett halvt dussin olika läskedrycker av Icas märke. Ölspelet spelade (trots att ingen drack öl) och berusningen smög sig på så sakteliga.

Det blev kanske lite väl mycket mys under täcket ett tag – speciellt eftersom alla är väldigt osingla, men det var nog i all vänskaplighet som Mr T busade omkring under täcket (tror jag iaf). Jag fick dock uppleva att även killars hud kan vara mjuk och behaglig.

Jag fick dock nog av det hela relativt tidigt. Madrasser släpades ut mitt på golvet och jag kraschade. Alla andra fortsatte dock festen. Och i ett litet rum med en ljudnivå långt över smärtgränsen i nyktert tillstånd är det inte lätt att sova. Ännu besvärligare är det om man som jag är allergisk mot någon i detta rum. Det ignorerades dock och åsikter om allt från invandring till hur äckligt det är hemma hos mig studsade omkring i rummet.

Till slut gav de dock upp och lät mig äntligen få lite ro. En stillsam natt följde.